Dags för sommarkollo och hur började allt egentligen?

Efter 16 långa dagar utan hund är Tosca här igen hos oss, denna gång för hennes längsta vistelse här hittills. Konstigt det där hur snabbt man vänjer sig vid att ha ett husdjur hemma, om än till låns, det blir så märkligt tyst och annorlunda hemma utan när man vant sig. Tosca är sedan i påskas hos oss på helgerna (de flesta) och när behovet finns i övrigt när ordinarie matte (Magdalena) är borta på grund av jobb eller annan orsak till exempel. Oavsett så är dörren alltid öppen för Tosca, hon är sååå välkommen att svepa in här som en tornado när som helst. För sveper in som en tornado av glädje gör hon varje gång hon kommer hit och/eller när jag hämtar henne! 

 

Tosca efter lämning här idag..

 

Tosca är en speciell hund, jag vet - det tycker väl de flesta om sina hundar eller hundar de har i sitt liv. Det ändrar dock inte det faktum att hon är speciell. Hon är en glad, vänlig, smart, lojal och extremt flummig hund med mycket energi som älskar allt ätbart (och icke ätbart..). När hon är här hos oss på kollo så livar hon verkligen upp dagarna. Det är ingen hemlighet att jag sedan tonåren har problem med både depression och ångest i varierande grad och djur är den bästa medicinen. Tosca är den perfekta bonushunden för mig (och min familj, finns både sambo + son som bor här varannan vecka) - onekligen rätt hund på rätt plats så att säga. 

Hur hamnade Tosca hos oss som bonushund?

Jag hade i många år häst och två katter. 2015 somnade en av katterna in och jag köpte en kattunge som sällskap till katten som var kvar, det var inte uppskattar men det är en historia för sig. Vårvintern 2019 tog jag det tunga beslutet att låta min älskade bästa vän Zeppolin (hästen) somna in efter att ha levt ett gott liv i nästan 28 år, hon skulle fylla 28 den sommaren men fick somna in i mars. Under sommaren samma år genomgick min son en allergiutredning gällande framför allt pälsdjur efter lång tids misstankar om att det nog fanns allergi inblandat. Så var fallet och värst var allergin mot katt. Med två katter i hemmet så.. togs beslutet om att omplacera dem i varsitt toppenhem. 

Så.. 2019 blev tre djur till noll. Jag var utan djur och jag lade ner hästlivet totalt. Jag kan inte ha ett hästliv utan Zeppolin, det är otänkbart för mig. Jag kan inte ha katter då sonen bor hos mig varannan vecka. Finns viss allergi mot hund också så hund på heltid har inte heller varit aktuellt. Istället har jag varit en creepy halvdesperat kattklappare så fort jag sett en katt utomhus visa minsta intresse för att bli klappad. Finns bland annat två gosiga katter här i området där jag bor och där jag bodde fram till januari 2023 fanns en kelen lurvig katt som gärna blev klappad om tillfälle gavs. Så har det liksom rullat på. Klappat på andras djur för att tanka lite.. djurkärlek. 

Under vårvintern i år, efter lång tids funderande, kom jag på att det ju måste finnas facebookgrupper här i Uppsala för folk som söker hundvakt och liknande. Hittade två grupper och gick med i dem. Skrev inga egna inlägg men svarade sporadiskt (och ställde frågor) på inlägg där hundvakt önskades tillfälligt eller för långvarigare samarbere. Var iväg och träffade en hund och dennes matte och husse, det blev det inget av. Jättegullig hund dock. Hade ingen brådska med att hitta en hund, det ska kännas rätt och det får ta den tid det tar tänkte jag. Plötsligt fanns det där, ett inlägg om Tosca. En sockersöt brun krullig hund med vänliga bruna ögon. Jag är oerhört svag för bruna hundar med bruna ögon. Drömhund när jag var yngre var av någon anledning en brun labrador.. Hur som helst, det fanns info om henne och behovet av hjälp (datum osv). Jag skrev till ägaren och hoppades på svar och mer info. Det fick jag och beslut togs om att hon skulle komma och "provbo" hos oss under påskhelgen. Sagt och gjort, Tosca kom hit på påskafton och åkte hem på annandag påsk. Match made in heaven. Fullträff! 

Tosca gjorde redan den helgen ett val, att jag definitivt var hennes bonusmatte.Det bara var så och så blev det även fortsättningsvis. Det har rullat på sedan dess och bandet mellan oss har förstås stärkts än mer. När hon är här så är det lätt att ha koll på henne eftersom hon är där jag är, oavsett vad jag gör. Som en skugga följer hon efter mig och håller koll på vad jag gör. Lämnar jag hemmet utan henne (ja jag vet, ring Länsstyrelsen genast för att anmäla detta brott!) så är hon såååå sååååå miserabel. Är hon ensam? Nej. Min sambo är hemma med henne, ibland sonen också. Definitivt inte ensam. Men de räknas inte.. Hon lägger sig på mina kläder på sängen och bara.. sover (och väntar). Dramaqueen? Japp! 

Utanför sovrumsdörren idag. Jag bytte om därinne.. utan henne.. :( 

 

Pratade med sambon i köket. Tosca? På/vid mig såklart.

 

Trött trött hund på hennes säng som står bredvid mitt skrivbord. 

Nåväl. Tosca är här för att stanna några veckor nu. Dags för sommarkollo!

Detta är min sista semestervecka, sedan blir det jobb igen för min del. Blir alltid lite kortslutning i hennes huvud efter att jag varit ledig (till exempel under helgen) och sedan ska hålla på och jobba vilket innebär att jag inte ger henne all den uppmärksamhet hon vill ha. Då är hon också lite miserabel tills hon inser att det bara är att gilla läget, att bonusmattes jobb konstigt nog inte är att vara med Tosca dygnet runt, även om hon skulle tycka att det vore fantastiskt.. ;)

 

Är innerligt tacksam för att just jag (vi) fick bli Toscas bonusfamilj. Oerhört glad över förtroendet.