Personal space?

 Tosca är, som tidigare nämnts, alltid där jag är. Köket? Hon är där. Jobbar? Hon ligger på sin säng här bredvid eller så ligger hon vid mina ben. Hänger tvätt? Hon är där. Jag på toaletten? Hon är utanför och väntar alternativt ligger över tröskeln om det är så att jag är därinne och fixar med tvättmaskinen eller annat så dörren står öppen. Jag på soffan? Hon ligger mot/på mig. Jag på sängen? Hon ligger på/mot mig. Jag reser mig upp för att göra något - Tosca ställer sig upp redo för att haka på. Det händer att jag går till annat rum för att fixa något utan att hon direkt följer med men det dröjer inte alltför länge innan hon kommer tassande för att se var jag är och vad jag gör samt lägger sig i närheten för att vara där hon också. 

Imorse när jag vaknade så var jag inte pepp på att kliva upp för att jobba, hade gärna sovit mer. Skulle dock ut på morgonpromenad med Tosca innan jag började jobba. Innan jag tog mig ur sängen så drog jag mig ett tag förstås. Tosca då? Hon var såklart också vaken och .. på mig. Bokstavligt talat. Det där med Personal Space är inget hon jobbar med frivilligt, inte när det gäller mig. Jag kan be henne gå om jag vill men så länge det inte är till besvär för mig så får hon vara där jag är - det är okej för mig. Det händer (tro det eller ej) att jag ber henne ge mig utrymme, om än sällan men det händer och hon kan bara gilla läget. Hon vet ju heller inte riktigt hur stor hon är (vet någon hund det?) och det gör det hela lite spännande ibland. Men som sagt - besvärar det mig inte (eller gör ont, en armbåge på fel ställe är inte så skönt tex..) så får hon vara nära och jag har svårt att vara morgonsur när hon är en sådan gosig clown. Jag är annars känd för att vara ehrm.. inte mitt roligaste jag på morgonen om man säger så. Behöver inte gå in på detaljer men låt oss säga att det inte är idel solsken och fågelkvitter i sinnet när jag vaknar och måste starta dagen.

Härmed ska jag slänga upp ett gäng bilder, samtliga tagna idag måndag. En studie i "personal space" eller bristen på den snarare. Enjoy. :)

Dessa bilder kallar jag för "Personal Space? Your space is my space": 

Imorse..

Imorse..

 

 

 

 

 

 

Jag fyllde tvättmaskinen imorse..

Jag jobbade..

 

Gick till sängen för att slappa efter jobbet..

Satte mig på soffan en stund..

Gick till sängen igen för att slappa (svalt där)..

Hängde tvätt efter middagen..

 

I övrigt är det väl inget speciellt med denna dag förutom att jag som sagt började jobba idag. Överlevde dagen. Tosca har sovit mycket men också varit vääääldigt busig när hon laddat om sina batterier (sovit). Hon må vara över 3 år men ibland undrar jag om det verkligen verkligen stämmer, ett riktigt busfrö är hon! Så himla rolig hund. Något som också är roligt är att hon är så väluppfostrad. Hon "glömmer" bort det ibland så man får påminna henne och hon har också selektiv hörsel ibland men på det stora hela en väldigt väluppfostrad hund. Stormatte Magdalena har gjort ett bra jobb med Tosca! 💓

Tosca är med på allt. Lära sig något nytt? Inga problem! Haka på äventyr? Inga problem - roligt! Bara slappa? Nice! Busa järnet? Absolut! Ligga på rygg och bli kliad på alla bra ställen? Jaaaa! Gå långpromenad? Jajamän! Åka och bada? ABSOLUT! Apportera leksaker? Japp! Bara vara passiv? Okejrå. Åka buss? Sure thing. Springa efter frisbee ute? Kör! Träna på redan inövade saker/tricks? No problems, go! Rolig hund som sagt. En riktig liten guldklimp är vad hon är. 

Jag har ju viss ångestproblematik och hon är toppen i sådana lägen. Hon är rätt hund på rätt plats som sagt. Jag kan få ångest över att vi har ansvar för henne (speciellt jag som ju har huvudansvaret) och ibland är jag rädd att göra något fel när det gäller henne även om jag använder mitt sunda förnuft till att det ska vara så bra som möjligt för både Tosca och mig. Jag har dock bra kommunikation med ägaren Magdalena och hon är toppen att bolla med, hon känner trots allt den här krullisen bäst och kan komma med tips och råd vid behov. Det är verkligen guld värt. Har vänner som haft problem med kommunikationen med ägare till lånehundar/hundar på foder/uppfödare med mera men det har varit klockrent från början. Det är jag verkligen tacksam för. Tacksam för allt. Tacksam för Tosca. Alltid. 

Även när hon ibland under promenader testar tålamodet genom att dra (då blir det "tråkiga" inkallningar gång på gång tills hon lägger ner tanken på att dra det minsta i kopplet när hon får friheten att lämna min sida igen efter varje gång) eller genom att attackäta något (imorse fågelbajs till exempel när jag skulle slänga bajspåsen.. Really Tosca? Av allt man kan hitta?) eller plötsligt får knäck i lurarna när jag ber henne gå vidare från superintressant (för intressant) sniffställe. Till och med då är jag ändå tacksam över att jag har en hund i andra änden av kopplet. Alternativet är ju att inte ha en hund att gå med.. alls. Det vore himla trist. 

Mina hjärnspöken kring Tosca härjar fritt ibland mot min vilja, som ju hjärnspöken gör. Till exempel att Stormatte kanske plötsligt ändrar sig kring att vi har Tosca här ibland vid behov, vilket vi bara skulle få acceptera men det vore tråkigt (såklart). Att något ska hända så att Tosca skadas eller inte finns mer eller annat DUMT som ens hjärna kokar ihop vare sig man vill eller ej. Då kramar jag henne lite extra hårt och duckar hennes sliskiga pussar som hon så gärna ger. Tosca alltså, inte Stormatte. Lika bra att vara extra tydlig! ;) 

Nä nu får det räcka med svammel. Men ni ser ju vilken skrivklåda jag har, om allt och inget. Smått och stort. Det är trots allt frivilligt att läsa, som tur är! Jag är glad bara jag får skriva av mig, vem som läser vad är inget jag lägger större vikt vid att fundera på. Står inget hemligt, obviously.