Spring i benen

Imorse efter att sambon varit ute med Tosca så kom hon för att sova vidare med mig i sängen (efter att ha ätit sin frukost förstås, då kommer hon som en oljad blixt till sängen superglad och vill pussas - det vill inte jag). Lite kli och gos och sen somnade vi om. Vaknade väl runt halv elva kanske.. Det är trots allt lördag och jag behöver sömn. Tosca lämnar inte sängen för dagen förrän jag gör det. Klev inte upp förrän efter 11 någongång. Så blir det ibland! Tosca klagar inte. Oändligt med möjligheter till evighetsklappande och gos så länge man (jag) ligger kvar i sängen. Hon vet att utnyttja det så att säga. :)

När jag och sambon åt lunch så undrade Tosca var hennes macka var. Hint: Fanns ingen Tosca-macka. Hon hade dock jättegärna velat ha min. Jättejättegärna ville hon ha min. Det fick hon inte. Efter att vi ätit upp så fick hon dock en Dentastix. Det uppskattade hon (såklart) även om det inte var en macka med ost.. 

Halva mackan? Bara en liten tugga..?

Framåt fyra började Tosca bli mer och mer otålig över att jag satt vid datorn (jag spelade datorspel då). Hon kan ju inte skilja på vardag och helg, det är bara hennes inre "matteklocka" (?) som ringer då. Hon vill att jag slutar "jobba" och sätter mig på soffan för att soffgosa. Soffgoset slarvar man inte med! Hon fick dock vänta tills jag avslutat det jag höll på med. Någon måtta får det vara. 

Sådärja.. allt är som det ska...

Sen blev det härj!

Denna suddiga bild får sammanfatta härjet!

Efter soffhäng planterade jag om Filips pumpaplanta. Det gick inte bra. Måste så en ny.. Himla svårt att plantera om när rötterna är så känsliga och tunna. Jaja. Bara att ta nya tag med att så en ny. Det blir var det blir. En grön växt åtminstone. Tomatplantan växer och frodas därute iallafall. Denna tid förra året fanns små gröna tomater redan. Denna tomatplanta fick jag hem senare än förra året och den tog sig lite senare så får se om det ens blir några tomater. Det får tiden utvisa helt enkelt. 

När jag var klar med det plantrelaterade så gick jag ut på promenad med Tosca. Planen var en lite längre promenad för att se hur det kändes (i foten) och för att hon ska få komma ut på lite längre runda och springa av sig. För spring i benen finns det om tillfälle ges! Det är en himla rolig grej med denna sortens hund. Kan lätt sova i många timmar och bara chilla men bangar inte äventyr/aktiviteter oavsett vad det gäller. Vi härjar ju härhemma också eftersom hon är en busig hund. Rolig hund helt enkelt. 

Varje gång senaste två veckorna (som jag inte kunnat gå långpromenad med henne) när vi passerat en viss "korsning" så vill hon gärna gå över vägen och fortsätta på en grusväg (gångväg/cykelväg) som innebär långpromenad och varje gång säger jag "nej här går vi idag!" och svänger vänster istället. Hon tittar på mig och skulle hon kunna så skulle hon nog rycka på axlarna och säga "okejdå" och så går hon den vägen jag tänkt att vi ska gå. Det har alltså varit tydligt att hon gärna vill gå den vägen men tråkmatte har inte kunnat gå där. Men idag.. idag gick hon ditåt som vanligt och matte följde efter! Hurra! Hon var pepp. Det blev extra spring i benen på henne kan man säga. Nöjd hund. 

 

Nöjd. Mycket nöjd.

Sen fick hon välja (jag är generös på det sättet när jag känner för det) om vi skulle gå höger till kvarnen eller vänster mot Hågaby. Jag var 99% säker på att hon skulle vilja gå mot kvarnen och det gjorde hon såklart för sist vi gick där så fick hon doppa sig i vattnet och det glömmer hon inte i första taget. Hon hade bråttom på den vägen kan man säga. Blev några stopp och inkallningar och påminnelser om att även om något roligt väntar så måste man bete sig (det vill säga, inte dra). Hon fattade. Såklart. När vi gått över bron så gick hon raka vägen ner till vattnet till höger om bron. Supernöjd. Mindre nöjd över att jag inte hade något att leka med (läs: kasta). Hon tittade hoppfullt på mig men jag sa bara att jag inte har något. Då tog hon sig till kvistar som hängde ner i vattnet och ville bita av en kvist istället. Jag avstyrde det. Hon vadade runt ett tag, tog några simtag där hon inte bottnade och så var hon nöjd och vi gick vidare. 

 

Ännu mer nöjd!

Om hon hade energi innan så var det inget jämfört med energin hon hade efter doppet. Nu var hon ju svalare (var runt 20 grader under promenaden) och då har man ork till mer spring! Jösses säger jag bara.. Vet inte hur många gånger jag fick säga "vänta lite!". Jag hade flexikoppel, som alltid på långpromenader just för att hon ska kunna ha lite mer frihet att springa. Dock brukar jag säga "vänta lite!" när kopplet nästan når maxlängd så att det inte blir ett plötsligt stopp (plötsligt stopp för henne, plötsligt drag i handen/armen för min del alltså). Vi gick en väg vi bara gått en gång förut. Flera månader sedan. Det tyckte hon var väldigt spännande. Mycket att lukta på. Mycket plats att springa på. Några "spotta ut" och några påminnelser om att man måste lyssna på matte även när man har spring i benen och det finns en massa intressanta dofter som måste inhaleras.

Det blev en promenad på 6,3 km, strax över en timme var vi ute. Nöjd hund! Nöjd fot? Nja. Det intressanta med det hela var väl att det brände smärtsamt av linimentet jag strök på efter uppstigning idag och det distraherade från smärtan i hälen. Överlevde dock. Nu vet jag att för min del är det lämpligt att stryka på ett lager Linnex, inte två som fysioterapeuten gjorde och som jag gjorde tidigare idag. Ska se hur det känns med ett lager. Kanske två som behövs, det återstår att se. 

Jomen det blev lite mer soffgos sen...

Slickmatta!

Bestämde mig för att mosa ner delar av hennes uppblötta middag i slickmattan och stoppa i frysen en timme. Resten av middagen fick hon serverad som vanligt men sen fick hon vänta ett tag på slickmattan. Det var då vi gosade i soffan. Först satt hon och pep i en evighet i köket för hon SÅG ju att jag hämtade slickmattan och gjorde något med den även om hon inte såg att jag stoppade den i frysen. Hon var säker på att den låg kvar på bänken och pep därför över att hon inte fick den genast. Vadå vänta? Ursäkta??!? Tog sin tid för henne att inse att det inte blev någon slickmatta så vi gosade på soffan istället. Tills det var dags för den. Det gillade hon. Det tog henne 25 minuter att få upp allt från den. Perfekt. 

Om hon sovit gott sen? Långpromenad och slickmatta. OM? Kan man säga. Sovit som en gris. 

Hon har fått prova slickmatta förut. En gång gick det bra. Sen fick hon prova det vid två andra tillfällen (annan blötmat de gångerna) men det uppskattade inte hennes mage. Jag har kvar en burk med den hon fick första gången (kyckling) men har inte vågat prova igen ifall det blir en sådan gång hennes mage reagerar. Ibland gör den det, ibland inte. Dumt att chansa. För hennes skull skippar vi. Därför var ju detta en bra lösning, torrfodret funkar i alla lägen. :)

Hon har sovit klart. Direkt efter att jag skrev att hon sovit som en gris kom hon och skulle knuffa på min arm med nosen och tittade uppfordrande på mig. Lekte en stund. Snart dags för kvällspromenad, den tar sambon. Just nu vill hon ha uppmärksamhet. Som vanligt. Bästa vore om matte går och sätter sig på soffan alternativt kör en härjomgång till.. Om hon får välja alltså.. Pipis (Tosca) ligger bakom mig just nu på mattan och är en dramaqueen. Sambon erbjöd henne uppmärksamhet. Hon ville inte ha den. Hon fortsätter vara en dramaqueen istället. Fjant. 

Hoppsan. Det här blev längre än planerat. 

Det får räcka nu. Snart bara 7 dagar kvar av Toscas sommarkollo. Tiden går fort!