Sex månader and counting.

Just idag, den 30 september, är det sex månader sedan Tosca svepte in som en Tornado i detta hem och i våra hjärtan för att stanna. Tänk att det redan har gått sex månader samtidigt som jag undrar hur det bara gått sex månader. Tosca känns som en självklar del av livet nuförtiden. Hon kommer hit rätt regelbundet, de flesta helgerna är hon här och ibland någon vardag också utöver det. Det promeneras, det busas, det gosas, det pussas, det sovs tätt tillsammans, det leks, det skrattas, det slits hår av frustration emellanåt när hon för 578:e gången attacktar en tugga av något ute som hon inte ska äta, det klias, det kammas små krulltovor bakom öronen, det borstas tänder (så sent som idag!), det tas 9898723 foton varje gång hon är här, det lärs in nya (onödiga) trick då och då, det muttras ibland över tidiga morgnar och så vidare i all oändlighet. En underbar hund som är toppen på så många plan. Jag lär mig mycket av att ha henne i mitt liv och hon förgyller verkligen verkligen livet för alla oss här hemma (och övriga familjemedlemmar som träffat henne någongång). Sex månader, redan.. bara..? Älskade krullfjant. 💓

Hon har åkt hem till Stormatte nu efter en helg här, denna gång blev det fredag till måndag. I fredags var det lagom roligt att ha hund, när det spöregnade mest hela dagen. Det blev regnställ, vattentäta skor (SÅ nöjd över att jag köpte de där vattentäta vandringsskorna!) och keps på när vi skulle ut på middagspromenad. I vanlig ordning gick de flesta runt vattenpölar och sådär, inte Tosca. Vad är väl lite vatten? Bara att skaka av sig det! Nåväl. På kvällsrundan inför natten regnade det åtminstone inte.

Vi var inte bara ute i regn i fredags, vi soffgosade också - såklart!

Lördag och söndag var det himla fint väder. På lördagen blev det en långpromenad i Stadsskogen. Dock började dagen givetvis med att sambon gick ut på morgonpromenad med Tosca medan jag gjorde i ordning hennes frukost så att den skulle vara klar när de kom hem. Efter morgonpromenad och frukost gjorde Tosca mig givetvis sällskap i sängen och vi klev inte upp i första taget om man säger så. Det är det bästa med helgmorgnar, ligga och dra sig i sängen med Tosca intill mig! Det är mitt val att ha henne i sängen men det är hennes val att ligga 0 cm från mig. Det är okej så länge jag kan andas och det inte gör ont. Jag säger det där med att andas för det händer att hon lägger sig så att hennes huvud alternativt delar av kroppen ligger över mitt ansikte, då får jag vänligen men bestämt be henne maka på sig. 😆

Hon kan det här med att ta upp mycket plats i sängen..

Långpromenad i Stadsskogen som sagt. Eller lång och lång, allt är relativt. Det blev över 5 km iallafall varav vi var hurtiga och sprang 1 km. Mer än så orkade inte matten. Hunden hade kunnat springa längre än så utan problem, hon har energi så det räcker. Min kropp ville däremot inte springa mer än så, det fick duga! :)

Söndag morgon började på samma sätt som lördag. Sambo ut med Tosca på promenad medan jag gjorde i ordning hennes frukost. Efter frukost och promenad kom hon tillbaka till sängen för att sova bort hela förmiddagen med mig. Några timmar sov vi med start efter 8. Hon låg antingen med huvudet på mig eller med sin kropp tätt intill mig antingen framför mig som lilla skeden eller rygg mot rygg med mig. Helst ska någon kroppsdel alltid nudda mig, om hon får välja alltså. Nu när det börjar bli kallare ute så är den sortens kroppsvärme helt okej, i somras kunde det bli lite varmt när hon låg så nära men oftast valde hon att lägga sig i fotändan efter en stund då för att det var svalare. Hon har sin bädd på golvet i sovrummet som alternativ. Denna helg har hon nog sovit i den kanske.. 10-15 minuter totalt nattetid. Dagtid och på kvällarna ligger hon i den i vardagsrummet. Ser himla gosigt ut.. Hon har ju dock flera (mjuka) alternativ i just vardagsrummet, dels sin bädd men också sin säng bredvid mitt skrivbord och soffan förstås. Lyx. 

Söndag efter lunch gav jag mig ut långpromenad med Tosca. Inte i Stadsskogen denna gång utan vi skulle ta oss till skogen vid/runt Hågadalen istället. Det är strax över 3 km till skogen den vägen jag föredrar att gå dit, säkerligen kortare annan väg men det är inte vägen jag vill gå när jag ska gå den längre rundan. Tosca var som vanligt på strålande humör, det var perfekt väder med solsken och lagom många plusgrader för att vi båda skulle tycka att det var toppenväder. Vi gick en runda som tog oss två timmar att gå, det blev 11 km. Det var asfalt, grusväg, skogsväg, sten, spångar att gå på och så vidare. Lite av varje helt enkelt. En del av sträckan var ny för oss då jag inte gått just den vägen förut. Blev nyfiken och vek av från vägen vi vanligtvis går för jag tänkte att tids nog kommer vi ut någonstans i närheten av samma ställe vi brukar lämna skogen. Det stämde. Så nu vet jag det och kan gå den vägen igen en annan gång när andan faller på att gå lite längre. Det var mycket folk i rörelse, såklart. Hade varit förvånad om det var folktomt en söndag med så fint väder som det var! 

Sista 500 m eller så hade luften gått ur oss lite. Tosca gick strax bakom mig, inte mycket spänst i stegen då inte. Hon var pigg och sprang än hit och dit (främst första halvan av promenaden men hade gott om energi resten också, förutom just sista halvkilometern) så hon brände helt klart mer energi än vad jag gjorde under promenaden. :) 

En bildkavalkad från långpromenaden, tydligen utan inbördes ordning och jag orkar inte sortera om dem. Första bilden är dock den första, när vi är på väg till skogen (ett par kilometer kvar..):

 

Imorse klev jag upp och gick ut med Tosca eftersom jag ändå skulle kliva upp och jobba. Det var två minusgrader, friskt och soligt ute. ÄLSKAR att hösten är här! Tosca också. Hon var i vanlig ordning pepp på promenad och tyckte det var skönt ute, det märktes. När vi kom hem från promenaden så fick hon sin frukost och sen.. sen satte sig matte och JOBBADE?! Herregud, helt fel rutin. Hon var inte nöjd kan jag säga. Man går ut på promenad, man äter frukost och sen kryper man ner i sängen med matte - det är så rutinen är och det är en perfekt rutin som inte behöver ändras enligt Tosca. Men så sätter sig matte vid skrivbordet och jobbar? Vem bestämde att helgen är slut och vardag skulle börja? Tänk att man som hund ska behöva sova i.. soffan.. eller.. i hundsängen (stackaren, verkligen...) bara för att matte jobbar. Hon uppmärksammade mig på detta enorma svek (uppenbarligen ett svek att jag inte gick och lade mig igen) genom att då och då gnälla lite tyst med några minuters mellanrum första halvtimmen. Väldigt diskret men tillräckligt högt för att jag skulle registrera det och skaka på huvudet åt det. Husse då? Ja han låg i sängen så det var fritt fram att gå dit och lägga sig vid en människa men det är ju FEL människa så nej, skulle inte tro det. Efter ett par timmar gick hon dock självmant till sovrummet och lade sig och krävde konstant kli. Sambon var nöjd. Hon går sällan dit om inte jag är där (men han är där..). :)

Nåväl. Hon överlevde min jobbdag (jag också). Stormatte kom medelst promenad för att hämta Tosca så hon fick en promenad hem härifrån. Win-win. Fint väder idag som sagt. :)