Svansviftande skugga

Nu var det onekligen länge sedan jag uppdaterade bloggen sist, det har gått mer än tre veckor sedan jag skrev ett inlägg. Betyder det att Tosca inte har varit hos oss? Nej. Det betyder bara att jag inte har haft ork att sätta mig och skriva ett ordentligt inlägg på länge. Är rätt slutkörd och trött både fysiskt och psykiskt och då blir vissa saker inte av, som att uppdatera här, trots att jag älskar att skriva och aldrig får slut på ord. Men nu ska jag uppdatera - när hunden inte ens är hos oss. :) 

Tosca är hemma hos Stormatte nu sedan i onsdags efter att ha varit hos oss i fem nätter. Hon kommer till oss nästa helg igen. Det här blir sjunde helgen sen i påskas som hon inte är här hos oss. Det känns alltid lite konstigt när hon inte är här på helgen, ingen som ålar runt på rygg i sängen med gladaste svansen i hela världen och vill ge morgonpussar (blä..) och är SÅ glad för att man är vaken. Å andra sidan blir det en ostörd sovmorgon när det inte är en hund här. Sambon går morgonpromenaderna på helgen men jag vaknar förstås ändå och ligger sedan vaken tills de är tillbaka från promenaden och en stund till efter det. Då har jag sällskap av Tosca i sängen igen (efter promenaden) och så ligger vi och sover bort hela förmiddagen. Som trötta tonåringar. Förutom att jag är 40 och hon är 3,5.. Nåväl. Hundfri helg är på ingång nu och det är okej. Vi har för en gångs skull något inplanerat imorgon, så det var väl bra tajming att Tosca inte är här. En sak mindre att tänka på. :) 

Vad har vi då gjort senaste tre veckorna de dagar hon varit här? Promenerat, gosat, lekt, kastat frisbee, upprepat "det är inte till Tosca" x 987634 så fort vi lagar mat/har något att äta som hon vill ha (det vill säga allt ätbart som existerar i världen), soffgosat massor, sovit, haft godissök hemma, kört igenom lite trick (inte lärt in nytt, än!), varit till Tierp och hängt bara. Det gamla vanliga kan man säga. 

I helgen som passerade nu senast så åkte jag och Tosca till Tierp för att byta "min" Guldbil (Yaris) mot min (!) Mondeo. Jag har tagit över (köpt) min exmans bil nu när han har en ny. För första gången på de 20 år som jag haft körkort äger jag nu en bil, jag har hittills alltid bara lånat olika bilar av mina föräldrar men nu står denna bil i mitt namn och är min. Konstig känsla och har inte vant mig än vid att se den välbekanta Mondeon stå på parkeringsplatsen istället för en liten sketen guldig Yaris. Hur som helst så tog jag med mig Tosca till Tierp för hon gillar att vara där, mycket spännande dofter där och annan miljö. Hon lade sig ner och sov när vi nådde E4:an och sov hela vägen dit, hon satte sig upp när vi passerade "Välkommen till Tierp"-skylten. 

När vi är i Tierp så måste jag påminna henne många gånger om att bete sig som hon ska under promenader om vi går nere längs gamla banvallen. Det är så så så många spännande dofter från andra hundar, katter och vilda djur längsmed stigen nere vid gamla banvallen att hon "glömmer" att man inte får dra, inte får äta allt bajs man hittar och att lyssna när matte säger till henne. Gick en promenad med mamma och biten vi gick därnere vid banvallen var ganska dryg men det var bara att vara konsekvent och sträng. Där och då blir jag ganska less på henne även om hon snabbt snappar upp att om jag harklar mig när hon börjar dra så gör hon bäst i att komma till min sida. Resten gick vi längsmed cykelväg och det var en helt annan hund då. Då gick hon så fint så. Den där hunden alltså...

I söndags blev det en långpromenad på över 10 km, nästan två timmar i skogen. Det gjorde oss gott även om jag hade ont i fötterna sen, jag har ju fortfarande problem med främst höger fot (hälsporre och annat) som ställer till det men det hindrar mig inte från att gå långpromenader med henne. Kan inte gå sådana sträckor varje dag förstås, men försöker gå en sådan här långpromenad en av dagarna hon är här om vädret och kroppen tillåter. Mamma sa "10 km, stackars hunden". Stackars? Skulle inte tro det. Hon klarar att gå dessa långpromenader och njuter av att få gå på skogsvägarna. Det blev visserligen en dusch av ben och under magen när vi kom hem, det njöt hon inte av. Men hon njöt när hon sprang igenom en lerig djup vattenpöl och när hon vadade igenom ett djupt dike med djupt vatten i. Visserligen klart vatten men det blev dusch hemma sen oavsett. Det behövdes. För att inte lukta gammalt träsktroll.

Måndag och tisdag valde jag att slänga in frisbee som aktivitet för att bränna energi utan att behöva gå långt då jag framför allt måndag hade väldigt ont i fötterna. Blev därför kortare promenader (de två jag gick, sambon tog resten) men under en av promenaderna gick vi till ett fält och kastade frisbee. När jag gjorde mig klar för den promenaden så tog jag en ryggsäck. Genast blev hon pepp och extra exalterad. Spelar ingen roll att hon aldrig sett just den väskan förut men hon vet att väska brukar innebära något roligt! Tidigare har väska inneburit att vi åkt och badat eller så har vi åkt till Tierp. I början av promenaden var hon väldigt sprallig och taggad, sedan var hon pepp resten av promenaden men hon visste ju inte på vad.. men bäst att vara pepp ändå! Hon blev väldigt glad när jag plockade fram frisbee ur väskan. Kastade frisbee en stund och sedan gick vi hem och soffgosade. Det var en stormig dag. Perfekt innesittarväder... 

I tisdags blev lunchpromenaden 5 km och mitt i promenaden stannade vi till vid hundrasthagarna, vi höll till i den lilla då det var tre andra hundar i den stora och jag släpper inte in henne bland okända hundar. Jag hade ryggsäck (så hon blev ju pepp även inför denna promenaden, väska = roligheter!) med frisbee i och hon blev SÅ glad när jag tog fram den. Vi var där i en halvtimme. Kastade frisbee, chillade lite vid ett bord/en bänk och kastade lite mer frisbee innan vi gick hem. Tog en omväg via Stadsskogen. En lyckad promenad och en trött hund däckade och sov gott sen när vi kom hem. 

Varför gå runt fritt när man kan häcka vid matte...

Rubriken på inlägget syftar till att hon är min skugga. En svansviftande skugga. Där jag är, där är hon. Hon kan dock gå och lägga sig i sovrummet när jag är i vardagsrummet, det händer ibland men helst vill hon vara i samma rum. Helst intill mig. Varför ligga bekvämt när man kan ligga inmosad under mitt skrivbord vid mina ben när jag jobbar? Går jag in i badrummet och är därinne för länge (enligt henne) så kan jag höra henne gnälla om det utanför där hon ofta ligger och väntar. Fjant. 

Min sambo sa en gång när vi alla tre låg i sängen en morgon/kväll och Tosca låg och tittade på mig med sin "åh matte jag älskar dig så mycket"-blick att "tänk att ha någon som tittar på en sådär". Han syftade på att jag inte tittar på honom på samma sätt som hon tittar på mig. Hennes sätt att titta på mig (ganska ofta.. x gånger per dag) påminner om en av mina katter som brukade ligga i mitt knä och så tittade hon upp på mig med en speciell blick/speciellt uttryck. Där och då var jag det bästa hon visste. Det är precis så Tosca tittar på mig. Att där och då är jag det bästa som finns. Det är en fin känsla. Och där och då är det ömsesidigt. Älskade lilla krullis!

Suddig för att hon plötsligt skulle pussa mig när jag skulle fota. Haha!

Stormatte säger att det är så fint att vi genuint tycker om hennes lilla krull och att hon har ett bättre liv på totalen med två mattar. Att hon verkligen har det bra hos oss och att Tosca uppskattar sina båda familjer maximalt på olika sätt. Det tror jag också! Tosca är sååå glad när hon kommer hit och bryr sig inte om att Stormatte går och hon är minst lika glad när Stormatte kommer och hämtar henne! Har sagt det förr och säger det igen, inte alla hundar skulle kunna "byta hem" så ofta som hon gör utan problem. Hon kommer hit och har det toppen. Hon åker hem och har det toppen. Högt älskad i båda hemmen. 

Vi är verkligen sååå tacksamma över Tosca och att hon är en del av våra liv sedan i påskas. 💓

Livet med en svansviftande skugga är så mycket roligare än ett liv utan!