Bananer i öronen

Det är nästan så att det börjar damma härinne på bloggen med tanke på hur glest det är mellan uppdateringarna men till mitt försvar har jag inte riktigt haft orken att engagera mig i att skriva här. Det har varit rätt mycket med alla möjliga delar av livet, bloggen har fått stå åt sidan. 

Tosca däremot, har inte fått stå åt sidan! Hon kommer fortfarande på kollo med jämna mellanrum. Hon är här hos oss i detta nu (kom hit efter lunch på julafton), just nu på väg ut på kvällspromenad med sambon eftersom jag tog lunchpromenaden och middagspromenaden. Middagspromenaden blev en längre promenad där vi dessutom sprang 2,2 km. Enligt min app är det 26 dagar sedan jag sprang sist, då blev det bara 1 km av promenaden som blev löpning. Bättre än inget och så vidare. Jag har haft för ont för att springa. Har egentligen för ont nu också men ville prova hur det gick. Delade dock upp det i två omgångar löpning med 500 m "vanligt" promenerande emellan för att orka. Det får duga med tanke på förutsättningarna som finns. Tosca verkade nöjd med rundan och sov gott sedan. 

 

Rubriken undrar du kanske över, det syftar helt enkelt till att Tosca har bananer i öronen under promenaderna ibland. Förra gången hon var här så var jag ensam med henne (och sonen) i en vecka så jag tog alla promenader då sambon var bortrest. Istället för att dela upp det på två promenader i var per dag så fick jag (förstås) ta alla fyra promenaderna. Det i sig är lite jobbigt när jag också har ont och är sliten av jobbet (hög arbetsbörda) men skam den som ger sig, det gick bra ändå med just den biten får man väl lov att säga. Tyvärr var Toscas kropp (mage) i obalans den veckan och det bidrog mycket till att hon hade STORA bananer i öronen när vi var ute och gick. Vissa promenader var hon på gränsen till hopplös och det kokade i huvudet på mig på grund av hur jag fick kämpa med henne. Fick verkligen jobba hårt för att hon skulle bete sig som vanligt. Det tänjdes på gränserna och mattes tålamod jättejättejättemycket. Skithund. Himla söt skithund men ändå en skithund. Gud vad arg jag blev på henne ibland. Men vad löser det? Ingenting. Fick markera ordentligt vad som gällde många gånger men oftast löste det sig sen när hon insåg att jag menade allvar med att hur gärna hon än ville dra åt något håll eller inte komma direkt när jag kallade på henne och så vidare så var det bara att lyssna. 

Luktar fantastiskt ute här omkring ifall man frågar Tosca, ibland måste man lukta på ett ställe längelänge och absolut inte gå vidare när matte säger det. Då växer bananerna i öronen lite extra på Tosca och matte blir irriterad. Men, som sagt, att vara endast arg löser absolut ingenting. Pedagogiskt blev det ett himla upprepande av basic saker som hon mycket väl vet gäller och kan. När hon inte är.. sådär som hon var den veckan. Tosca är en väldigt lättlärd, smart och lydig hund men har också en räv bakom örat. Envis. De där bananerna var väldigt frustrerande men man lär sig av det också. Det blev mycket extra inkallningar, hon fick hålla sig vid min sida mer än vanligt, mycket kontaktövningar och tempoväxlingar och stopp. Mycket beröm när det flöt på bra, varje promenad såg jag till avslutades på positiv nivå så att inte eventuella tidigare negativa känslor från tidigare följde med hem.Viktigt enligt mig. Ta med positiv känsla hem, inte en negativ känsla.

Alltså, jag förväntar mig absolut inte att en hund ska lyda en blint hela tiden. Det är trots allt en hund, de har en egen vilja att göra saker men det är inte alltid lämpligt att de gör allt de vill av flera olika anledningar och det är ju mitt ansvar som hundmatte att hjälpa henne att "välja rätt" och ducka olämpliga val. Om hon får springa fritt som hon känner för (i koppel) och komma när hon känner för det så kommer hon dels äta en himla massa äckliga högst olämpliga saker utomhus som definitivt inte gör underverk för en redan känslig mage och dels skulle det vara jobbigt för mig i andra änden av kopplet att ha en hund som drar en massa. Jag har problem med axlarna - en hund som drar är inte en fördel då nej. Sätter jag inga gränser så vill hon ju gärna dra åt diverse håll och nosa/kolla på saker och tänker att matte följer med (om hon tänker något...) och det skulle dessutom ta evigheter att komma hem. Så, regler är viktiga. Men man får ju använda sunt förnuft, det får inte gå till överdrift. :)

Jag älskar den där krullprinsessan. Att hon beter sig som en ... vilding ibland och inte lyssnar får mig inte att älska henne mindre. Hon utmanar mitt tålamod emellanåt, men jag lär mig av det också. Vi lär oss saker av varandra på olika sätt helt klart. Idag påbörjade vi inlärning av ett nytt trick/övning till exempel. Det kräver sitt tålamod, lugn och upprepande. Göra om och göra rätt, flera gånger. Tosca blir snabbt väldigt exalterad när man ska lära henne något eller köra lite övningar. Hon vill gärna visa allt hon kan - samtidigt! Innan man ens hunnit säga eller visa med handen vad man vill att hon ska göra. Jag tog till exempel fram hinken. Då gick hon ett varv runt den och sedan lade hon tassen/tassarna på den och lade sig ner. Jag hade bett om... absolut ingenting, jag ställde bara fram den. Men hon vet ju att när hinken tas fram så betyder det oftast att jag vid något tillfälle kommer be henne runda den, jag kommer säga "hinken" och hon ska då lägga tassen uppepå (helst utan att lägga sig samtidigt, det ingår inte alls men hon brukar slänga in det för man vet aldrig. Matte kanske kommer säga ligg eller visa tecknet för ligg!) och så vidare. Hon vill ligga steget före och snabbspola till eventuell belöning. Smart. Men göra alla övningar och trick man kan utan att bli ombedd leder inte till belöning. DET har hon inte snappat upp - hon lever på hoppet! Klick och ibland också godis. Bäst att visa allt man kan. Snabbt! 

 

Annars då? 

Jo, det soffgosas förstås väldigt mycket. Hon har tyckt att det varit fantastiskt att jag har varit ledig nu i flera dagar. Sova med matte hela förmiddagarna i sängen efter morgonpromenad med husse och sedan till och från under dagen/kvällen få sova mellan mattes ben i soffan. Jackpot! Gosas mycket generellt. Samma kvällsrutin fortfarande. Ligga på min plats (gärna kudden..) tills jag också ska lägga mig och då så fort jag tar i täcket så ställer hon sig upp och är redo att slänga sig ner på mig när jag lagt mig ner under täcket. Alltid. Varje kväll hon är här så upprepas detta. Så ligger hon och gosar en stund och sen brukar hon somna med huvudet på min mage en stund innan hon byter plats. Men alltid alltid gos först.

Bilderna nedan där sovrummet är ganska ljust och man ser henne ligga på sidan och på rygg är tagna med nattfotoinställning så det är i mörkret hon ligger och sover sådär.. Breder ut sig.. ;)

 

Hon och husse har kommit tillbaka från promenaden. Efter det blev hon pipig för då tyckte hon att det var dags att gå och lägga sig men det var/är för tidigt för mig att lägga mig. Husse kommer inte heller lägga sig än. Hon kan ju inte klockan och kvällspromenad betyder sova efteråt men matte borde OCKSÅ sova, inte bara Tosca. Enligt Tosca då, hon försökte sitta här i vardagsrummet och blänga på mig och gnälla. Hon stod också i hallen och stirrade på mig och gnällde. Gick till sovrummet. Kom tillbaka och provade igen om jag kanske ändrat mig och vill gå och lägga mig. Det ville jag inte. Hon har gett upp och gått och lagt sig. Ska gå och kolla var i sängen hon ligger... Återkommer. 

Jahaja. Hon låg otroligt nog i sin egen bädd på golvet. Kränkt. När hon lägger sig i den här hos oss i sovrummet nära läggdags så innebär det att hon är missnöjd. Hemma hos Stormatte sover hon ju alltid på golvet (ibland i en av två soffor), dagtid och nattetid. Här är det andra regler och det är väääldigt ovanligt att hon väljer att lägga sig i sin bädd (som jag dock bär in i sovrummet varje kväll för det händer att hon på natten lägger sig där en stund) innan vi lagt oss. Hittills har det i 9 fall av 10 varit på grund av att hon är missnöjd över att ingen annan lägger sig. Dramaprinsessan. 

Hon vet inte om att jag imorgon kommer vara borta hela dagen för att jag ska jobba. Jag har inte berättat det för henne eller tänkt på det i hennes närhet. Hon kommer inte vara nöjd över det. Husse är förstås hemma med henne, men ja.. Det är ju (sorry husse...) fel människa som är hemma och det brukar leda till att hon sover bort dagen, i första hand i sovrummet ensam. Övergiven (not) och miserabel (suck). Men sen - sen är det helg igen (hurra!) och jag drar ingenstans utan Tosca. Lyx. 

Såhär kommer det se ut i sängen igen om ett tag....

Det här blev jättelångt. Otroligt om någon orkar läsa allt nonsens hela vägen ner hit. Grattis isåfall för väl spenderad tid (eller tid du aldrig kommer få tillbaka!). :)

Egentligen har jag en massa mer att skriva om men det får räcka nu. Det är ingen roman jag håller på att skriva, det är blott en simpel blogg.. Om en hund på Kollo hos en bonusmatte (och två hussar). 

Tack för visat intresse, på återskrivande! 

Ps. Vill bara tillägga att de där bananerna i öronen krympt jättemycket sedan hon var här sist. Behöver påminna om vad som gäller då och då när hon börjar tänja lite på gränserna, men hon är lite mer mottaglig för det nu än sist hon var här. Nöjd matte, nöjd hund! ds