Bättre sent än aldrig.

Snart är den här dagen slut och jag har inte fått till ett inlägg men det styr jag upp lite snabbt nu innan jag lägger mig. Har väl inte hänt så mycket spännande idag eftersom det varit ännu en jobbdag med mycket att göra. Men snart snart är det helg!

Lunchpromenad blev det. Varmt var det. Fläktade åtminstone lite, det var bra!

Kommer aldrig förstå hur det där kan vara skönt. Under min stol.. förstås.. Ihopknölad.

Livsnjutaren låg däckad på rygg, på gränsen till snarkande. Tufft liv.

Suddig bild men detta är 15:49 när Toscas otålighet börjar trappas upp gällande mitt jobbande. Sluta jobba - gå till soffan för att gosa! Nuuuuuuuuuuu.

Ä n t l i g e n. Matte på rätt plats.

Gullegris. Imorgon ska jag klippa klorna. Det vet hon inte om än.

På kvällen tog jag med mig Tosca ut på en promenad och packade ner frisbeen i en tygpåse. Hon visste mycket väl att den var med men kunde fokusera på att gå istället för att försöka ta den ifrån mig när jag går med den i handen till "fältet" där jag brukar kasta frisbee med henne. Det var svalt nog för denna aktivitet och hon tycker ju att det är så så roligt plus att hon behöver få springa av sig lite emellanåt. 

Men den där busiga hunden var lite väl busig och passade på att springa förbi mig med frisbeen efter första eller andra kastet och släppte frisbeen för att dra en bit bort, utanför fältet. Det får hon inte. Hon ska hålla sig på gräset och inte lyssnade hon heller. Hon hade fått nos på något och hade all knäck i världen i sina öron. Skithund. Jag gick dit och sa till på skarpen att man inte springer iväg sådär och så kopplade jag henne och gick tillbaka till fältet. Blev ganska lättad över att hon inte gick undan eller gick längre bort än hon gjorde. Hon ville uppenbarligen fortfarande "leka med frisbee" efter det så kopplade loss henne igen när vi var tillbaka på fältet och kastade frisbee ett tag till och hon höll sig på fältet. Minsta lilla blick åt annat håll eller visat intresse om att avvika från där vi var avstyrdes utan problem och det blev en bra stund.

Jag får ju hjärtsnörp, får lite panik och blir arg samtidigt när hon drar iväg sådär och stänger av hörseln för att hon fångat upp något intressant i doftväg som hon försöker lokalisera. Det är trots allt inte min egen hund, men jag har ansvar för henne. Hon ska inte springa iväg från mig. Punkt slut. Har inte hänt i Uppsala förut men i Tierp hos mina föräldrar drog hon utanför tomtgränsen i ett svagt ögonblick och lyssnade inte på vanlig inkallning. Jag tog i från tårna och vrålade (och chockade därmed hela min familj..) "här!" så att hon stannade och gick sen och hämtade henne. Där och då förlorade hon privilegiet att få leka lös mer den dagen. Brukar inte vara problem med att leka lös precis när vi kommit dit så hon får busa av sig och sen koppla henne med spårlina så hon ändå har stor frihet. Lite för mycket som kan locka iväg henne där och åter igen - inte min hund men mitt ansvar. Jag har ingen lust med att hantera att hon springer bort (ifall hon skulle dra iväg efter vilt som det finns gott om där eller så). Nåväl. Slutet gott osv. Och lättnad..

Nöjd hund var det hur som helst efter frisbeestunden och så gick vi en sväng efter det. När vi var 1 km hemifrån så ville hon ha frisbeen och hon fick den, den bar hon sedan stolt som en tupp hela vägen hem. Stannade till och tittade på tjurarna som betar intill där vi gick men gick sen stolt vidare med sin frisbee. Trodde faktiskt inte att hon skulle bära den hela vägen hem men det gjorde hon. Så så så nöjd och glad med hög svansföring och bara.. såg stolt ut. Gulle. Vi mötte ett par som skrattade lite med blickarna på Tosca när vi passerade. Jag kan ha haft ett leende på läpparna själv och skakat lite på huvudet innan (och efter) över hur mycket stolthet en hund kan utstråla innan den spricker..

Kan själv!

Det här drog ju över tiden lite. Skit också. Jaja. Så kan det gå ibland. 

Just nu sover hon på soffan men när jag går och lägger mig strax så kommer hon som vanligt följa med. Sambon har redan gått till sovrummet och han sa godnatt till henne på soffan. Hon hade inget intresse av att följa med utan väntar på att jag ska gå och lägga mig. Det händer att hon går in där före mig och då lägger hon sig gärna på min plats tills jag kommer och ber henne flytta sig. Då brukar hon flytta på sig men lägger sig mot mig så fort jag fått täcket över mig. Gosa lite och sen till fotändan. Hon alltså. Inte jag, jag ligger kvar på min plats. 

Fredag innebär tid hos fysioterapeuten. Foten är bättre nu gällande smärtan på sidan av foten men inte helt borta, däremot har hälen börjat bråka mer igen så det lär jag ta upp utöver andra problem med framför allt höger ben som dyker upp när jag går/springer. Finns gissningsvis någon bra förklaring och därmed också en bra lösning på problemen. Hoppas jag.