Värme och skog

Det är lördag idag. En viss brun krullig toka har varit här sedan i torsdags. Hämtade henne under min lunch i torsdags, hon blev glad över att se mig. Det blir hon i och för sig varje gång. Saknat henne nu när hon varit hemma hos ordinarie matte (Stormatte) i 1,5 vecka men nu är ordningen återställd. Hon är här och livar upp stämningen, tar upp plats i sängen, mosgosar och får oss att gå ut på promenader. Bland annat det, men hon gör förstås mer än så. Fantastiska hund. 

I torsdags var det för varmt för både Tosca och mig. Nu har hennes päls kommit tillbaka efter sommarens fällning och det gör inte henne svalare direkt. De här höga temperaturerna som har varit den här veckan är ingen hit. Jag längtar till hösten, på riktigt! Vi gick en relativt kort middagspromenad (1,85 km) för ingen av oss pallade mer än så. Kvällspromenaden blev ännu kortare för trots att klockan var "mycket" så var det fortfarande runt 22 grader ute och det är också för varmt. Som sagt, inget fan av värme. Skönt att sommaren är över snart på riktigt. Can't wait så att säga! 

Igår morse var det en sorglig dag här i Eriksberg. Jag skulle åka till jobbet och Tosca därmed lämnas hemma hela förmiddagen.. med reservmänniskan. Han är toppen min sambo. Tosca gillar honom men är jag inte hemma så duger ingen annan (heller), hon är ensam enligt henne och väntar bara på att jag ska komma hem. Hon lämnade inte sovrummet på hela förmiddagen, sov på mina kläder, min plats, sambons plats, på mina kläder igen (på sängen där de låg). Lämnade inte sovrummet förrän de skulle gå på lunchpromenad där jag skulle plocka upp dem med bilen på vägen hem efter att de gått igenom stadsskogen mot jobbet. Om hon blev glad att se mig när jag klev ur bilen? OM! 

Jag jobbade på eftermiddagen, som vanligt. Tosca låg under min stol rätt mycket, som vanligt. 

 

Soffgosas givetvis varje dag...

Kvällspromenaden hade jag redan innan bestämt skulle bli i Stadsskogen även om det skulle innebära att vi promenerade i mörker. Jag ville att hon skulle få en trevlig lite svalare promenad och kvällspromenad i skogen kändes som en smart (?) idé. Jag hakade fast den gröna lysande LED-elefanten i halsbandet och så gick vi ut och mot skogen. Märktes att hon tyckte det var skönt ute för det var spänstiga energiska steg hela vägen till skogen och i skogen också för den delen. Jag såg träd och var vägen jag gick på var men mer än så kunde jag inte se eftersom det var.. mörkt. Blev mörkare varteftersom men saksamma! Jag såg var Tosca var och det var huvudsaken. Pratade in meddelanden att skicka till en av mina vänner och sedan ringde jag och babblade med mamma medan jag gick där i skogen med Tosca. Sa till mamma (och min vän) att det verkade bara vara vi i skogen för Tosca stannade inte upp och var inte skeptisk/vaktig mot något och såg inte ut att höra eller se konstigheter. Å andra sidan, hade hon stannade till och stirrat ut i mörka skogen så hade jag väl skitit knäck och paniksprungit därifrån. Slapp det och vi hade en bra runda i skogen. ;)

Blev ju ändå en runda på 3,4 km. Det fick duga som kvällsrunda. Dagtid är det för varmt att gå långt så tänkte att vi skulle försöka gå lite längre på kvällen och det gjorde vi ju. Nöjd hund! Nöjd matte. Hon sov gott inatt kan man säga.

Någongång före kl sex imorse provade hon och kollade om någon ville kliva upp för morgonpromenad och frukost, det var noll intresse från oss människor för sådana påhitt så hon sov vidare. Provade igen runt sjusnåret men ingen som var sugen då heller, konstigt nog. Till slut gick hon och sambon dock ut på promenad strax före åtta. Jag låg var i sängen. Han skulle ta på henne selen i sängen. Det roade mig för Tosca låg platt som en pannkaka på sidan och tänkte då inte alls hjälpa till för att underlätta för sambon. Inte ett dugg tänkte hon hjälpa till. När selen var på så låg hon kvar tills jag frågade om hon inte ska gå ut, då hoppade hon ner från sängen och gick till hallen. Nej selen tas inte på i sängen varje morgon, det händer ibland och det är roligt (tycker jag) eftersom hon oftast bara ligger kvar på mig eller bredvid mig och lyfter inte ens tass som sagt för att hjälpa till och ligger oftast kvar efteråt också. Ut vill hon ju men är jag i sängen, varför inte då dra ut på det lite? Hon har alltså innan påtagning av selen varit nere på golvet, oftast mer än en gång men hoppat upp i sängen igen innan promenaden. Hon ligger oftast kvar i sängen (på mig..) när sambon förbereder hennes frukost också. Vilket jag finner rätt lustigt med tanke på hur besatt hon är av mat (allt ätbart och icke ätbart..) och hur viktig maten är för henne. Dock vet hon också att det inte är någon idé att tigga frukost innan morgonpromenaden så är väl därför hon ligger kvar. Efter promenaden däremot, då sladdar hon i köket på bredsida nästan för att hon är ivrig på att få sin frukost. Sladdar in i köket, springer som en oljad blixt till sovrummet och hoppar upp i sängen och hejar på mig i förbifarten och så rusar hon tillbaka till köket och hoppas frukosten lyfts ner eller kommer lyftas ner asap! 

Noll hjälpsam hund.

Efter promenaden och frukosten kom hon som vanligt tillbaka till sängen för att gosa och sen sova med mig ett par timmar till. Vi har det bra på helgerna, Tosca och jag. Sambon som tar morgonpromenaderna får ju mindre sömn men sådan är dealen så det är lugnt. Hans idé! 

Morgongos/morgonmos. 

I förmiddags tog vi det lugnt. Jag satt vid datorn en stund, busade med Tosca och sedan gick vi ut på lunchpromenad hon och jag. Det var då 23 grader och på väg upp, temperaturen alltså. Inga moln i sikte och jag tänkte att vi nog tar oss till skogen för promenad då det är svalare där och då kan vi gå lite längre. Vi höll oss i skugga så gott det gick på vägen till Stadsskogen och väl där så blev det fart på Tosca. Hon får alltid en energiboost när vi kommer till skogen men än mer när det känns svalare i luften. Var ju ändå varmt men långt ifrån så varmt som det var utanför skogen. I början valde jag vilken "stor" väg vi skulle gå på och sen fick hon välja om hon ville vika av in i skogen någonstans på någon mindre stig. Det gjorde hon såklart, mycket att lukta på och hon hade fart i benen. Gullhund. Det är ju dessutom trevligt när man ser något i skogen - i dagsljus. Det blev 4,5 km promenad!

I närheten av oss finns en förskola som har x antal fruktträd (flera äppelträd bland annat) precis vid staketet. Beslutade idag att norpa ett äpple från ett av träden, det träd som har de största äpplena. Fick ner ett äpple och det var gigantiskt! Tosca hade noll intresse för det äpplet. Det var ju fräsch och fint. Hon vill bara tugga på bruna ruttna äckliga äpplen.. pucko.

Gigantiskt!

Kammat de små krulliga lockarna bakom öronen på henne idag. Det gillar hon. Blir som små små tovor där ibland så brukar kamma där då och då när jag känt en. Oftast kan man dra bort med fingrarna men kamma är effektivt det också plus att hon tycker om det. Såklart. Är ju mysigt. 

När sambon och Tosca gick ut på middagspromenaden så fixade jag hennes middag. Delar av middagen fick hon i sin skål som vanligt och delar har jag tryckt ut i hennes slickmatta och stoppat i frysen. Hon får den lite senare. Ska inte låta den ligga i frysen alltför länge men hon får den sen helt enkelt så har hon något att göra en stund. Inga Dentastix eller tuggben denna helg (heller) på menyn. Baaaaaara torrfoder som både godis och mat och hon är rätt nöjd med det! Måltiderna är uppblötta, i övrigt får hon det torrt förstås när det används som belöning eller liknande. Igår fick hon leta godis i lägenheten. Idag har vi tränat på diverse onödiga trick som jag lärt henne. Hon blir såå taggad så när man säger "ligg" så nästan kastar hon sig ner på marken och säger man sitt (när hon ligger) så blir det nästan lite studs i frambenen för att hon sätter sig upp så energiskt. Toka. Rolig hund att "jobba" med dock! :)

Snart vankas det middag för oss vuxna också. Sambon fixar och Tosca.. inspekterar arbetet. Utan att få smaka minsta lilla. Livet är orättvist. 

Två exempel på när livet är orättvist kommer här för övrigt: 

Fick inte smaka glass..

Fick inte smaka godis från sambons godispåse han lagt i mitt knä..